Bernth Nyström skriver i ett öppet brev till stadsminister, Ulf Kristersson (M), att det är ett moraliskt misslyckande att skära ned på LSS

Bernth Nyström om utsatta blir utan den hjälp de behöver från gode män.

Bernth Nyström, lärare, god man och förvaltare, samt styrelsemedlem i GMF Uppsala skriver i ett öppet brev till statsminister Ulf Kristersson (M) i Altinget att: "Spara in på LSS och andra stödinsatser är som att spara pengar genom att inte laga taket. Hur kan det vara ekonomiskt försvarbart?

Statsminister Ulf Kristersson,

Som god man, lärare och engagerad samhällsmedborgare skriver jag detta med en djupt känd oro för vårt samhälle och för de människor som lever i det. Jag företräder några av de mest utsatta individerna i vårt land – människor med funktionsnedsättningar, psykisk ohälsa eller andra särskilda behov. Det är människor som redan står längst ner på den ekonomiska och sociala stegen, och som nu drabbas hårt av nedskärningar inom LSS och andra välfärdssystem.

Färre kan leva ett värdigt liv

Mitt uppdrag som god man är att säkerställa att dessa personer får det stöd och de resurser de har rätt till enligt lag, för att kunna leva ett värdigt och drägligt liv. Men de senaste åren har jag sett hur detta uppdrag har blivit allt svårare att genomföra. LSS-insatser beviljas alltmer restriktivt, och rätten till assistans och stöd urholkas. Människor får vänta i månader, ibland år, på beslut om boende, daglig verksamhet eller annan hjälp. Förseningar som inte bara påverkar individen, utan också skapar enorma kostnader för kommuner och samhället i stort.

Min fråga till er, statsminister, är enkel men avgörande: Hur hjälper dessa nedskärningar Sveriges ekonomi?

När människor inte får den hjälp de behöver i tid leder det till en försämrad hälsa, ökad isolering och desperation. Det är inte bara ett moraliskt misslyckande – det är också en ekonomisk katastrof. Personer som kunde ha fått hjälp till ett fungerande vardagsliv blir i stället beroende av akuta insatser, dyra institutionslösningar eller vård som hade kunnat undvikas.

Risk för livslångt utanförskap

Att spara in på LSS och andra stödinsatser är som att spara pengar genom att inte laga taket – tills det regnar in och kostnaderna skjuter i höjden. Hur kan det vara ekonomiskt försvarbart?

Som lärare i den anpassade skolformen ser jag också effekterna av dessa nedskärningar på unga människor med intellektuell funktionsnedsättning och diagnoser som autism och/eller ADHD. Unga som inte får rätt stöd riskerar att hamna i ett livslångt utanförskap. Att investera i rätt insatser tidigt – i skolan, i hemmet och i samhället – är en investering i deras framtid och vår gemensamma ekonomi.

Att ge människor möjligheten att leva ett självständigt och värdigt liv är inte en kostnad. Det är en förutsättning för ett samhälle som fungerar. När vi skär ner på välfärden är det inte bara de mest utsatta som drabbas – det är hela Sverige.

Sverige har länge varit ett föregångsland när det gäller solidaritet och rättvisa. Vi har varit stolta över vårt sociala skyddsnät och vår förmåga att ta hand om våra mest sårbara medborgare. Men vad händer med vårt samhälle när vi börjar riva ner det skyddsnätet? Vilket Sverige vill vi lämna efter oss till våra barn?

Återupprätta förtroendet för välfärden

Jag ber dig, Ulf Kristersson, att svara på ytterligare två frågor: Hur tänker regeringen säkerställa att alla människor – oavsett behov – har rätt till ett värdigt och drägligt liv? Vad är er plan för att återupprätta förtroendet för det svenska välfärdssystemet?

Människors liv och värdighet är inget man kan sätta en prislapp på. Som god man och lärare ser jag varje dag hur stödet från samhället kan vara avgörande för att människor ska kunna leva sina liv fullt ut. Det är en vision värd att kämpa för – och jag hoppas att vår regering också anser att den är värd att försvara.

Läs det öppna brevet i altinget.se