I en aktuell debattartikel i Uppsala Nya Tidning (UNT) riktas skarp kritik mot de låga arvodena för gode män och förvaltare i Uppsala. Ersättningen uppmärksammas nu som en av de absolut lägsta i hela Sverige. Nu höjs arvodet – men det är huvudmännen som betalar priset, skriver artikelförfattaren Bernth Nyström, ordförande RGMF, i UNT-Debatt.
Människor som bedömts vara i behov av stöd för att klara sin ekonomi, sina rättigheter och sin vardag får alltså betala mer när arvodet justeras. Det är en ordning som saknar motsvarighet i välfärden, skriver Bernth Nyström.
Uppsala överförmyndarnämnd har nu beslutat att höja arvodena för gode män och förvaltare med 1+1 procent inför 2026.
Det är ett beslut som ligger inom ramen för vad kommunen kan göra utifrån dagens lagstiftning, men det förändrar inte det grundläggande problemet. För i Sverige är det inte staten eller kommunen som bär den ekonomiska konsekvensen av höjda arvoden – utan i många fall huvudmannen själv. Människor som bedömts vara i behov av stöd för att klara sin ekonomi, sina rättigheter och sin vardag får alltså betala mer när arvodet justeras. Det är en ordning som saknar motsvarighet i välfärden och som ingen kommun, inte ens en stor kommun som Uppsala, kan rätta till på egen hand.
Det är sant att den huvudman som helt saknar betalningsförmåga i dag får sitt arvode betalt av kommunen. Men det är just här orättvisan blir tydlig. För den som ligger strax över gränsen – med låg pension, sjukersättning eller annan begränsad inkomst – kan en arvodeshöjning innebära att kommunen kliver av och att kostnaden i stället hamnar direkt på huvudmannen.
Två personer med liknande behov och små ekonomiska marginaler kan alltså behandlas helt olika, enbart på grund av var de råkar hamna i ett inkomstspann. Den ena får hjälp utan egen kostnad, den andra får betala för att överhuvudtaget kunna ha kvar sitt stöd.
Det innebär också att ställföreträdare gång på gång hamnar i en omöjlig moralisk position. Vi utför ett samhällsbärande uppdrag som sträcker sig långt utöver vad arvodesnivåerna avspeglar.
Vi hanterar vräkningshot, skuldsaneringar, vårdplaneringar, myndighetsbeslut, digitala barriärer och ekonomiska kriser. Vi är ofta den enda stabila länken i en huvudmans tillvaro när övriga system inte räcker till. Ändå uppstår den märkliga föreställningen att vi ”tar” pengar från våra huvudmän när arvodet höjs. Det är inte bara felaktigt – det är djupt skadligt, både för relationen och för möjligheten att rekrytera nya ställföreträdare.
Till detta kommer en orättvisa som har fått alldeles för lite uppmärksamhet: de enorma skillnaderna i arvodesnivåer mellan kommunerna. I vissa kommuner ligger ersättningen på en nivå som gör det möjligt att rekrytera och behålla ställföreträdare, medan andra – som Uppsala – ligger bland de allra lägsta i landet, och sambandet är tydligt. Där arvodena är rimliga råder det sällan brist på ställföreträdare. Där arvodesnivåerna är låga, där är bristen ofta akut.
Det är svårt att föreställa sig något annat välfärdsområde där en myndighetsinsats är beroende av hur många frivilliga som orkar bära ett tungt och ofta mycket komplext uppdrag vid sidan av sitt vanliga arbete. Ändå är det just så ställföreträdarskapet fungerar.
I inget annat välfärdssystem förväntas en utsatt person själv finansiera den hjälp som krävs för att deras rättigheter ska upprätthållas. En person som inte klarar sin ekonomi ska alltså stå för en större del av kostnaden när samhället justerar ersättningen till den som hjälper hen att hålla ordning. Det är en ordning som gör att ställföreträdare får bära den moraliska bördan för en lagstiftning som är felkonstruerad från början.
Sverige är det enda landet i Norden som fortfarande tillämpar denna finansieringsmodell. Konsekvensen blir att uppdraget undervärderas, att rekryteringen försvagas och att allt fler personer riskerar att stå utan god man eller förvaltare – samtidigt som reformen Ett ställföreträdarskap att lita på kräver mer av oss än någonsin tidigare.
Staten vill ha högre kompetens, bättre dokumentation, mer juridisk förmåga och ett tydligare ansvarstagande. Men finansieringen hänger kvar i en modell från en tid då uppdraget var betydligt mindre omfattande.
Det är här ansvaret måste tas, och det kan bara göras nationellt. Det är inte Uppsala eller någon annan kommun som bär skulden. Det är lagstiftaren som måste garantera att finansieringen av ställföreträdarskapet inte längre ska belasta de personer som redan befinner sig längst ut i välfärdens marginaler. Huvudmannens ekonomi får aldrig avgöra vilken hjälp man får eller om någon överhuvudtaget vill ta uppdraget.
Så länge systemet ser ut som det gör kommer ställföreträdare att känna den skuld som egentligen borde riktas mot en lag som inte längre motsvarar verkligheten – och huvudmännen kommer att betala priset för en ojämlikhet de själva inte har någon möjlighet att påverka.
Det är tuffa tider för stora hjärtan.
Det finns mycket som kommunen kan göra:
Se över arvodesnivåerna så att fler vill åta sig uppdrag och ingen ska behöva taka nej till god man av ekonomiska skäl.
Underlätta rekryteringen av gode män och förvaltare genom informationskampanjer, träffar och riktade insatser i samarbete med oss.
Förbättra stödet till de ställföreträdare som redan finns, genom utbildning, vägledning och tillgång till kompetenta kontaktpersoner på kommunen.
Skapa forum för dialog där kommunen, föreningen och överförmyndaren kan samverka regelbundet för att lösa problem och utveckla arbetet.
Lyssna på erfarenheterna från huvudmän och ställföreträdare för att identifiera och åtgärda brister i systemet.
Vi vill inte bara vara en extern resurs – vi vill vara en samarbetspartner. Vårt mål är gemensamt: att säkerställa att kommunens mest utsatta invånare får den hjälp och trygghet de har rätt till.
Som riksförbund arbetar RGMF varje dag för att stärka ställföreträdarskapets roll i samhället, förbättra villkoren för gode män och förvaltare och skapa en gemenskap där erfarenheter och kunskap delas över hela landet. Vi står på ställföreträdarnas sida – men i slutändan alltid för huvudmannens bästa.
Om politiker och tjänstemän vill veta mer, eller komma i kontakt med den lokala god man-föreningen, går det självklart bra att vända sig till oss på RGMF så hjälper vi gärna till att skapa kontakt.
Vi står redo att samarbeta – för huvudmännens bästa, i varje kommun.
Bernth Nyström - ordförande RGMF
